Fy fan för äckelgubbar!

En sak som speciellt gör att jag irriteras när jag ser Anders Eklund är att han påminner om en äckelgubbe jag hade i min närhet som liten. Där jag bodde fanns en tjej som var väldigt mobbad (mycket tack vare sin mamma och pappa som verkligen gav själ till att mobba). Hennes mamma var kraftigt överviktig, visade gärna upp sig halvnaken, luktade illa och var allmänt skitig och äcklig. Ofta ropade hon efter sin dotter med gäll röst och var säkert ofta full, eller påtänd, jag kan inte säga skillnaden nu eftersom att jag var så liten då. Hennes pappa däremot var en kort, skallig och spinkig figur som även han luktade illa. Snusade stora prillor och rökte hela tiden, konstant med en ny cigg i käften. Självklart rökte han inne vilket satte lukt i deras stora gardiner och skitiga heltäckningsmattor. Han gick oftast klädd i skjorta, lila är en färg jag minns mycket väl, den var uppknäppt så man kunde se hans håriga svettiga bringa. Han luktade strakt av svett, gubbparfym och aftershave. Dagligen lyssnade han på dansbandsmusik (som jag redan då hatade med all min styrka) på högsta volym och sjöng alltid med i texterna, trots att han själv inte hade det minsta tillstymelse till sångröst! Utseendemässigt var han väldigt lik Anders Eklund, om man skulle ta och banta ner honom till en väldigt mager figur.

Jag ville egentligen inte leka med den här tjejen, hon var mobbad och det var inte kul att ses med henne. Eftersom att hela deras hem luktade illa så gjorde hon det med. Men jag tyckte synd om henne som inte hade några kompisar. Bortskämd var hon med, fick pengar varje dag, säkert bara för att hennes fulla/väcka föräldrar skulle slippa ha med henne att göra. Hon antydde ofta att hennes pappa tog på henne på konstiga sätt, men jag fattade inte det då. Inte förrän en dag han ville att jag skulle sitta i hans knä, då fattade jag.. Han hann inte göra nåt direkt på mig, jag var på min vakt och var väldigt informerad av min mamma och pappa om hur man slår knäar fula gubbar mellan benen. Jag sa inget till mamma eller pappa, jag vet inte varför. Jag gick helt enkelt inte dit mer, och eftersom att ingen annan ville leka med den där tjejen så visste jag ju att ingen annan skulle gå dit heller.
Fan, äckelgubbar som hennes vidriga farsa och Anders Eklund och andra våldtäksmän och snuskon ska man verkligen kastrera och låsa in i bur så folk kan få stena dom och pina dom. Jag förstår inte folk som påstår att man måste försöka tänka som dom med. VA!? Visa ingen förståelse, visa vad vi kan, hat! Våran innerligaste hat är vad dom förtjänar!

Den påklädde kocken.

Gårdagens middag vart fakiskt lite av en succé. Jag stoppade in maten tio över sex i ugnen, i tron om att det kanske skulle ta en jävla timme eller nåt. Ganska exakt tio över plockade jag ut kycklingen och på-plåten-mixen. Hade glömt att göra sås så jag var i full fart med att göra den när Ozkar kommer klampandes innanför dörren. Tajming! Så himla mysigt för då fick vi äta ihop i alla fall. Och som grädde på moset så fick jag betyget "Du är skitbra på att göra god mat på ingenting" Nejdå, det blir man ju inte alls lite kaxig av! (Nu ljög jag!)

Notis: Jag beundras av mig själv när jag var tvungen att slå upp i ett svensk-engelskt lexikon och söka på "success" för att få fram vad det hette på Svenska. Kunde för mitt liv inte komma på hur man stavade succé. :)

Värsta superkocken.

Jaha, så vad hade vi hemma? Inte mycket. Mest lite skit av varje. Dåså, då blandar vi lite skit av varje och hoppas på att det inte smakar bajskorv i munnen.

Det är inte direkt som att jag är känd för min kokkonst direkt.. Det har visserligen blivit sjukt mycket bättre sen jag kom hit till Djäkne med Bella. Nu har jag tillgång till ett riktigt kök, kastruller, stekpannor och mina plötsliga sug på konstigheter har gjort att jag blivit så illa tvungen att slöpa min skräck för att misslyckas i köket.

Shit, jag tror att någon precis hade ihjäl ett barn på gården, det skriks något så fruktansvärt.. Eller så var det bara någon som var himla rolig och barnet har svårt för att skilja på ljud som betyder "jag kommer dö nu" och "gud så himla roligt jag har".

Hur som helst, matlagning. Det fanns lite kyckling kvar så det räcker till oss två. Det var i princip det enda som det fanns något kvar av, det andra fick liksom blir lite av allt. Potatis blev till hemmagjorde pommes ihop med affärs-räfflade pommes. Lite morot och en stor gul lök blandade jag ner på plåten. Sedan tog jag bara allt som fanns kvar av grönsakerna i frysen. Ärtor, majs & paprika blandat med wok-blandning. Till det lite broccoli och haricoverts.. Ja, sånadär gröna låna saker vad dom nu heter egentligen. På med en massa kryddor, typ basilika och lite sånt. Sen smällde jag på lite olja och skjuts in i ugnen. Håll nu tummarna med mig att det går att äta! (Annars får vi svälta för det finns fan inget annat kvar förutom frysta bär. Kan visserligen smälla ihop en paj men det är fan inte mat!)

Idag skulle alla lastbilschafförer bara släppa allt och ta en tyst minut/stund för Engla. Undrar om Ozkar kom ihåg det. Kanske vart påmind iosf. Tycker det är bra att dom visar att alla lastbilschaffisar inte är äckliga sluskosar som ger sig på småbarn!
Och den där jäveln skulle man ju för i helvete klippa snoppen av! ..eller varför inte köra lite kinesisk tortyr? En annan idé är ju annars att bränna in "äcklig jävla snuskgubbe, håll dig borta" i pannan på honom, som hämnd liksom. Jag röstar för att vi på något sätt verkligen straffar den jäveln åtminsonde. Om han nu gillar sitt jobb så mkt så kan vi väl slå av knäskålarna på han så han inte kan köra igen? Dö gubbäckel dö!

Hushållerskan är hundvakt

Gibson går runt i lägenheten. Ibland skäller han till åt att en granne stoppar nyckeln i sitt lås eller skrattar i lägenheten brevid, vilket resulterar i att jag skäller på honom. Håll tyst, du bor inte här och du behöver inte vakta varenda ljud här. Inte ens Bella fick röra sig i lägenheten i morse utan att han lät.. Visserligen var väl det bara hans dumma sätt att säga hej på som alltid men han ska fan lära sig att vara tyst, jag blir galen!

Igår tyckte jag att jag skulle dra med Ozkar och Gibson ut i lekparken eftersom att Gibson tycker att parken är bakom är roligaste parken i världen, och linbanan är det sjukast roligaste grejen han sett. Till min besvikelse har dom plockat ner linbanan. Men vi hade kul iaf. Jätteliten hund med jättestor pinne blir alltid lite lustigt. Idag har vi bara vart ut på en halvtimmessväng på morgonen, får bli en kortissväng till efter att jag är klar i tvättstugan och sen en bättre sväng ikväll, eller tvärt om, beror på vad som känns bäst just då. Jag är ju en kvinna med rejäl beslutsångest och förvirring så man kan aldrig veta säkert med mig. Tänkte nästan ta mig en sväng till affären för att panta burkarna som jag gömt i garderoben och passa på och köpa bröd, men den här mupphunden kan man väl inte lämna utanför affären ens. Gick till tvättstugan, knappt ens fem minuter och han ylar utav bara helvete och är glad som om vi inte setts på två veckor när jag kommer tillbaka. Han skulle behöva någon som orkar jobba bort det där med honom, än är det faktiskt inte för sent. Jag är inte så säker på att jag orkar det just nu bara..

Jag känner mig rätt duktig och produktiv idag (än så länge). Gick ut med Gibson innan frukosten där en sväng som sagt. Innan vi kom iväg bokade jag tvätt-tid i tvättstugan till tolv. Kom in, plockade fram frukost och medans jag väntade på att äggen skulle bli klara sorterade jag tvätt. Åt frukost. Sedan diskade jag nästan allt (besticken kvar men ryggen pajjade). Plockade undan i vardagsrummet, och i hallen. Ställde in damsugaren och lite sånt. Sen har jag även rensat i bokhyllan så nu är det i princip tom att flyttas på. Det jag skulle behöva göra är att torka spisen, diska det som kom fram ut gömmorna t.ex bredvid Bellas datahörna och Ozkars sovsida. Sen har jag tre ton sopor som skulle göra sig fint i soprummet och inte som dekoration på hallgolvet. Men jag tror inte man får kasta allt det där i soporna, det är ju matberedare och annat med sladd så jag väntar tills det blir lite mörkt och inte fullt med folk som kollar en på gården. Jag har ju redan slängt in tvätten i tvättstugan, bokade om min tävtttid, så det är väl klart i princip i skrivande stund så det blir väl till att dra ner dit, ställa Gibson utanför. Sedan upp och hänga tvätten och sen ut igen, i solen, om jag orkar.. Jävla spring i trapporna!

Ännu en ny dag betyder väl förresten en dag närmare förlossning?! Fy.. Jag fasar!

Föda barn.

Hur ska jag kunna förklara för någon som inte förstår? Hur ska jag kunna sätta ord på min rädsla för att få någon att förstå att det här inte bara är någon fix-idé, utan att det verkligen är på riktigt! Det är inget jag bara säger. Jag tycker inte att det bara är lite obehagligt och att det går över med lite "terapi".

"Men har du inte sett det här programmet Sjukhuset på tv3?"

Nej, jag har inte sett på det. Jag vet vad det är men jag vill inte se det. Kan kan för övrigt inte för jag har inte trean. Att det borde hjälpa som lite terapi att se på sjukhuset kan kanske vara någon åsikt. Men jag har aldrig tyckt om blod, jag har aldrig klarat av smärta och nej, inte ens på tv är det okej.

"Du kollar väl på Barnmorske-programmet på svt, så känns det bättre"

Nej, jag tittar inte på det. Jag har sett några scener. Det slutar allt som oftast med att jag gråter, känner att jag ska tappa andan eller får panik. Jag vill inte se det. Jag tycker att det är sjukt jobbigt. Det finns inget som ger mig sån panik som tanken på att jag en dag kommer att bli tvungen att göra det jag är allra räddast för av allt, föda barn. Det är såklart inte lätt för någon annan att förstå hur det känns i mig, men det är inte bara någon liten sak som går över med att jag tittar på Sjukhuset eller Barnmorskorna. Att jag ser på det gör saken bara värre.

Jag vill leva, det är den enda anledningen till varför jag inte tagit livet av mig. Jag kan inte föreställa mig någonting som är värre än det här. Scener ur saw-filmerna är något jag hellre skulle utsätta mig för, om jag fick chansen att välja. Men det får jag inte och därför vet jag att jag måste gå igenom det här, men det betyder inte att jag vill.

Jag är så jävla less på alla som tycker att "Men kvinnor har ju fött barn i alla tider". Ja men det vet väl för fan jag med! Människor har brutit benen i alla tider med, det gör inte att det gör mindre ont för det. "Det gör ju ont så kort stund". Jaha, jag vill inte ha ont alls. Det finns inget någon kan säga som gör det bättre. "Du glömmer bort smärtan och det är värt det efteråt". Ja, jag fattar väl att det är värt det. Det finns inget jag hellre vill däremot än att träffa den lilla korven nu. Jag längtar verkligen! Jag tänker varje vaken sekund på hur mycket jag längtar efter att få vara mamma, lära Korv om livet och allt möjligt annat som har med föräldraskapet att göra. Men jag vill fortfarande inte föda barn. Om jag kunde låta bli, på vilket sätt som helst, så skulle jag göra det!

Så snälla, gör mig tjänsten och håll bara käften! Jag vill inte höra ord om att det är så lätt och allt jävla skit. Jag vill heller inte höra motsatsen att det ät jobbigt och gör ont. Jag vet om det, jag vill inte ha någon bekräftelse!

Anonyma Nykteristernas samfund

Det är fint väder. Strålande solsken, knappt någon vind och faktiskt riktigt varm. Men jag har inte varit ute idag. Har inte ens legat och svettats på balkongen. Mamma påstod att jag inte fick sola magen (och med det menas att jag skulle dö med kläder på i solen intill väggen som ju balkongen är). Så jag har packat tre kartongen med saker. Det känns iaf som att jg börjar närma mig slutet.

"Nej, nu vill jag bara supa" säger Bella. Jävla apa! Jag vill också supa. Eller åtminstone ta några kalla öl i solen. Eller okej, jag är inte så petig, jag skulle bli glad för fisljumna öl också. Eller bara en kall öl. Gud så gärna jag skulle vilja synda nu! Urs, det är helt galet!
Det är fan inte kul att vara gravid ibland. Missförstå mig rätt, det är helt underbart att snart få barn, men återhållsamheten och allt tråkande håller på att ta kål på mig. Jippie, det är helg. Nej! Helg betyder för mig att på fredagen kommer Ozkar att leka med sina kompisar (såklart, vad tråkigt för honom annars). Lördagen hänga med en bakistomte och söndagen är ångest för att snart är det tråkig jävla vecka igen. I alla fall så känns det så idag. Och idag känns det tråkigt. Det är fint väder, jag vill ut och vara social, men jag kan inte. Jag orkar inte gå överallt eller så.. Skit!

Senare bär det av till Sofie. Jag har lite förhoppning på att det kanske skulle kunna hända nåt sen iaf. Hoppas att det är någon härlig männiksa som vill hänga ute i kylan med mig (för även om det är varmt nu så blir det snart kallt).

Ett besök hos sjukgymnasten

Fy vilken dålig människa jag var när jag struntade i föräldragruppen i morse (precis som förra gången). Liksom, dom framhäver alla fördelar och att det är så himla trevligt men jag fattar liksom inte riktigt vad det är som är så trevligt. Visst hade det vart kul att göra nåt ihop med Ozkar om han inte hade jobbat. Liksom mest för att ha nåt att göra men att gå till en grupp med dinosaurier alldeles ensam klockan åtta på morgonen känns inte alls som min grej. Jaha, här är ni alla lyckliga gamla par på 40+ och här står jag ensam och ser ut som en morgontrött vilsen tolvåring med värsta magen. Nej tack, då stannade jag faktiskt hellre hemma och sov någon extra timme i min säng.

Sen när larmet ringde för nästa viktiga sak var jag faktiskt inte alls pigg på att gå upp då heller. Ställde larm på halv tio för att hinna upp och duscha, äta frukost och vandra iväg till sjukgymnasten i svartbäcken innan elva. Det var knappt att jag hann i kläderna och kasta i mig express-frukost inan jag var tvungen att gå. Det var så väldigt skönt att ligga och snooza idag! Kände mig inte det minsta kissnödig (för ovanlighetens skull!).

Jag vet inte om jag tyckte att jag fick veta så mycket hos sjukgymnasten. Egentligen hade jag väl inte förväntat mig några underverk heller. Hon konstaterade att mina muskler i ryggslutet (vid svanken) i princip inte alls fungerade och att det självklart gjorde att jag får ont. Hon konstaterade också att mina femton extrakilon inte gjorde saken bättre (nähä!). Foglossning har jag också tydligen så det står härliga till så det där jävla bältet som folk tjatar om tyckte hon väl egentligen att jag inte riktigt behövde eftersom att det antagligen inte skulle hjälpa så mkt. Jag blev rekommenderad att tänka på hur jag går och står och ligger, att jag måste vila flera gånger om dagen, gärna sova middag i rätt ställning och att jag skulle sova med kudde mellan benen för att lindra ryggen. Sånt som jag kanske visste men liksom mest struntat i.

Jag vart i alla fall förbjuden (och lite viftade hon med fingret framför mig) att bära tunga saker. Helst ska jag inte bära något alls. Och visst låter det som en skön grej att kunna skylla på att jag inte får bära.. men.. det är så himla frustrerande! Jag är van att göra saker själv, att ta hand om mig själv och klara av allt. Det är är inte roligt! Men liksom, min rygg DÖR annars!

Pappa är iaf en ljusglimt i tillvaron. Han har lovat att fixa med släp & bärhjälp den 2maj (kom på att man ju inte flyttar in förrän första vardagen i månaden och 1 maj är ju en röd dag..) HEJ!

Bebis utan huvud & flytt utan hjälp?

Först vaggade jag iväg mig till Svartbäckens vårdcentral. Jag kan lova att det var jobbigt, kallt och inte ett dugg upplyftande att promenera dit. Vägen hem var faktiskt lite bättre för då paratade jag iaf med mamma i telefonen så jag hade nåt att göra.

Hur som helst så mätte, lyssnade, klämde och kände och hade dom sig. Fosterljudet var lite lägre än dom andra gångerna men inga konstigheter verkade det iaf vara. Mitt blodtryck låg runt där det brukar och jag tog inga andra prover så enligt vad dom hade att säga så är jag frisk. Först hade hon lite svårt att hitta huvudet på Korv, vart nästan lite orolig att jag hade en huvudlös bebis i magen men icke, det fanns där djupt mellan benen på mig. Och växer gör Korv enligt sin kurva fortfarande så vi är alltså med andra ord friska, krya och inga större problem kan hittas med oss.
Eller jo, ett problem skulle väl vara att jag nu hålelr på att dö om jag står upp en längre stund (eller då jag diskar och det där). Det blir bara jobbigare och jobbigare för varje dag. Jippie! Barnmorskan tyckte jag skulle köpa nåt såntdär man sätter runt midjan och drar ihop bäckenet med men alltså.. Känns som en onödig utgift, Korv kommer ju ändå komma snart. Hon påpekade för övrigt lite att hon inte heller trodde på att Korv tänker hålla sig kvar ända tills 24e maj. Hon skulle iaf skicka en remiss till en sjukgymnast, så vi får väl se när det händer nåt där.

När jag kom hem så mailade jag henne på sov och undrade om det hände saker eller inte. Henne har jag inte fått något svar av men hon på Uppsalahem mailade för en stund sedan och sa att allt var lugnt och klart och fixat. Hon sa också att nuvarande hyresgäst ville komma i kontakt med mig så henne har jag mailat och sms:at med.
Hoppas hon har något bra att säga hon hyresgästen. ..En liten sak jag undrar över är hur vida jag kommer hitta flytthjälp 1a maj när alla är bakis efter Valborg.. Men det löser sig säkert det med :)

Borttappad pannkakssmet.

Igår när jag kom hem efter en runda med Bella på stan så ställde jag mig genast och gjorde smet för pannkakor. Då tänkte jag att jag gör dubbel sats så kan jag käka det till lunch imorgon också. Sagt och gjort och typ fem minuter senare är jag i full gång med att steka pannkisar. Bella kommer hem. Ozkar kommer hem strax där på. Jag gör ett gäng pannkakor till och sedan kommer Bella med en smarta idén att jag ju faktiskt inte behöver göra alla pannkakor idag utan kan ställa in en del av smeten tills imorgon (idag). Jag berömmer Bella för hennes smarta skalle och sedan slutar jag att steka pannkakor. Eftersom att det är ganska så fullt i kylen så kommer Bella med smart idé nummer två, häll över smeten i en kanna och ställ den i dörren. Hon ställer till och med fram kannan åt mig på bänken bredvid smeten.

Vi äter upp våra pannkakor. Några med jordgubbssylt, några med socker på och dom smakar såklart alldeles ljuvligt! Efter maten så plockar vi in sylten, ställer undan sockret och placerar disken ovanpå berget av disk som redan befinner sig på diskbänken. Jag gör plats i kylskåpet för smeten med avbryter mig med ett besök på toaletten. Efter det besöket sätter jag mig i soffan, har ont i kroppen och glömmer såklart helt bort smeten på bänken i köket. Så när kommer jag på att den finns där? Efter att jag ätit klart mig frukost. Alltså, det är det här jag försöker säga, jag är så himla förvirrad. En sån enkel grej som att ställa in smeten försvinner i min hjärna. Det här är något som jag aldrig skulle glömma annars men nu när jag gravid då blir allt bara en enda stor förvirring!

Vad betyder hjärncell, frågade motorikens herre.

Visst har det sina fördelar att slippa vara blodigt monster en gång i månaden. Visst är det för himla skönt att slippa. Om jag fick och kunde välja att aldrig mera vara ett mensmonster så skulle jag gladeligen välja att aldrig mer ha ont i magen, känna mig dålig och få akuta sockersug en gång i månaden.

Men en sak glömde dom bort att berätta för mig dom jävlarna.. Att vara gravid är ju egentligen som att vara ett konstant mensmonster. Jag är alltid sugen på något, jag får ofta ont i magen och visserligen blöder jag inte där, men helvete vad jag blöder näs blod hela tiden! Kort sagt så är graviditet som att vara mensig fast utan blod. Fast jag är mer förvirrad nu.

Linnea försökte senast vi sågs påstå att jag bara skyllde ifrån mig på något. Hon menade i princip att jag inte alls kunde vara så förvirrad som jag är utan att jag bara skyllde på graviditeten för att slippa tänka. Men jag då säger jag det; hon har då inte varit gravid förut hon inte! (och det har hon ju inte..) Jag saknar vissa dagar helt och hållet motorik. "Lennart har dålig motorik, stackars Lennart han kämpar och sliter.." Exemplet som jag brukar förklara för folk är att om jag till exempel håller något i vänsterhanden och någon ber mig att hålla i något och sträcker det till min högerhand så fokuserar jag mig på högerhanden så mycket att jag tappar det jag hade i vänterhanden. Jag glömmer helt enkelt bort att jag höll i något med andra handen också.. Och ibland bara tappar jag sakerna jag har i händerna som små barn. Med andra ord; jag har ingen koll på min motorik.

Det är inte bara motoriken som har gått på semester.. Jag är så himla förvirrad! Den gången då Linnea sa att jag skyllde ifrån mig var när jag för mitt liv inte kunde komma på vart jag ställt min cykel två timmar tidigare. Det givk inte, jag kunde bara inte komma på det. Först någon dag senare kom jag på att jag ställde den nere vid ån för att det fanns mest cykelplatser där.

Andra exempel på min förvirrig är när jag ska förklara, återberätta eller berätta något. Mitt i historien, mitt i en mening kommer jag helt av mig och har ingen aning om vad det var jag pratade om sekunden innan. Vissa dagar är det så illa att jag inte ens kommer ihåg om det var jag eller personen jag är med som pratade.

Det finns många fler exempel på hur förvirrad jag är till och från men jag börjar känna att hjärnan går på högvarv och snart kommer jag inte minnas längre vad det är jag skriver om. Det här är kanske inte så konstigt egentligen, kroppen jobbar ju för fullt med massa annat som rör Korv, vilket i sin tur kanske gör att jag inte är lika fokuserad som förut. Om någon har tagit illa upp pga mitt förvirrade beteende så ber jag verkligen om ursäkt, jag ska verkligen försöka ta igen det hela sen när Korv har kommit ut och allt har börjat lugna ner sig lite sen.

Nu ska jag ta tag i det här och göra nytta, plocka ner kartonger i förrådet. Ta upp några tomma. Göra pannkakor. Packa lite. Plocka undan i kaoset och kanske, om ryggen tillåter (för det gör det knappast ens nu) så tänkte jag diska lite. Grejen är bara den att jag vet inte ens om jag kommer att kunna stå upp och göra pannkakorna för att det gör så jävla ont. Den där bajsnerven i rumpan, upp mot ryggen och ner i benen gör så jävla ont att jag skulle vilja klippa av mig ryggen till och från. ..fint väder är det också. Sitta-på-balkongen-läsa-bra-bok-väder. Nåja, får se vad som hinns med och orkas idag. Tjing!

Vad betyder hjärncell, frågade motorikens herre.

Visst har det sina fördelar att slippa vara blodigt monster en gång i månaden. Visst är det för himla skönt att slippa. Om jag fick och kunde välja att aldrig mera vara ett mensmonster så skulle jag gladeligen välja att aldrig mer ha ont i magen, känna mig dålig och få akuta sockersug en gång i månaden.

Men en sak glömde dom bort att berätta för mig dom jävlarna.. Att vara gravid är ju egentligen som att vara ett konstant mensmonster. Jag är alltid sugen på något, jag får ofta ont i magen och visserligen blöder jag inte där, men helvete vad jag blöder näs blod hela tiden! Kort sagt så är graviditet som att vara mensig fast utan blod. Fast jag är mer förvirrad nu.

Linnea försökte senast vi sågs påstå att jag bara skyllde ifrån mig på något. Hon menade i proncip att jag inte alls kunde vara så förvirrad som jag är utan att jag bara skyllde på graviditeten för att slippa tänka. Men jag då säger jag det; hon har då inte varit gravid förut hon inte! (och det har hon ju inte..) Jag saknar vissa dagar helt och hållet motorik. "Lennart har dålig motorik, stackars Lennart han kämpar och sliter.." Exemplet som jag brukar förklara för folk är att om jag till exempel håller något i vänsterhanden och någon ber mig att hålla i något och sträcker det till min högerhand så fokuserar jag mig på högerhanden så mycket att jag tappar det jag hade i vänsterhanden. Jag glömmer helt enkelt bort att jag höll i något med andra handen också.. Och ibland bara tappar jag sakerna jag har i händerna som små barn. Med andra ord; jag har ingen koll på min motorik.

Det är inte bara motoriken som har gått på semester.. Jag är så himla förvirrad! Den gången då Linnea sa att jag skyllde ifrån mig var när jag för mitt liv inte kunde komma på vart jag ställt min cykel två timmar tidigare. Det givk inte, jag kunde bara inte komma på det. Först någon dag senare kom jag på att jag ställde den nere vid ån för att det fanns mest cykelplatser där.

Andra exempel på min förvirrig är när jag ska förklara, återberätta eller berätta något. Mitt i historien, mitt i en mening kommer jag helt av mig och har ingen aning om vad det var jag pratade om sekunden innan. Vissa dagar är det så illa att jag inte ens kommer ihåg om det var jag eller personen jag är med som pratade.

Det finns många fler exempel på hur förvirrad jag är till och från men jag börjar känna att hjärnan går på högvarv och snart kommer jag inte minnas längre vad det är jag skriver om. Det här är kanske inte så konstigt egentligen, kroppen jobbar ju för fullt med massa annat som rör Korv, vilket i sin tur kanske gör att jag inte är lika fokuserad som förut. Om någon har tagit illa upp pga mitt förvirrade beteende så ber jag verkligen om ursäkt, jag ska verkligen försöka ta igen det hela sen när Korv har kommit ut och allt har börjat lugna ner sig lite sen.

Nu ska jag ta tag i det här och göra nytta, ploka ner kartonger i förrådet. Ta upp några tomma. Göra pannkakor. Packa lite. Plocka undan i kaoset och kanske, om ryggen tillåter (för det gör det knappast ens nu) så tänkte jag diska lite. Grejen är bara den att jag vet inte ens om jag kommer att kunna stå upp och göra pannkakorna för att det gör så jävla ont. Den där bajsnerven u rumpan, upp mot ryggen och ner i benen gör så jävla ont att jag skulle vilja klippa av mig ryggen till och från. ..fint väder är det också. Sitta-på-balkongen-läsa-bra-bok-väder. Nåja, får se vad som hinns med och orkas idag. Tjing!

..jag är fortfarande en segis!

En timme senare har jag fortfarande inte kommit någon vart.. Eller okej, jag har hämtat en stor flyttkartong från förrådet att stoppa ner jackor, mössor, halsdukar, handskar och kanske några kuddar i. Och så har jag värmt på gårdagens middag och ätit till lunch. Vikingbåt från Ken's.. Jag älskar kebabpizza, mumma!

Det känns som att jag bara skyller på att jag inte vet vart jag ska börja, för egentligen så vet jag ju vad som ska ner i lådan jag precis hämtat upp. Och så vet jag vad som jag kan packa ner i från köket. Fan vad dålig jag är som skyller ifrån mig på annat. Ta dig själv i kragen nu och gör lite nytta för fan! ..suck! Jag har suttit och funderat på om jag ska tvinga hit Ozkar, men jag gör det inte för jag vet att om han kommer hit så kommer jag bara vilja att leka med honom och så kommer jag inte alls att göra massa viktigtheter som jag borde.

Fick brev från Linda idag med. Hon har vart i Thailand i tre månader så jag tycker visst att det var på tiden med ett brev! Hon lyckades fylla fram och bak-sida på ett A4, bättre än inget! :) Jag ska skriva tillbaka och vara en duktig brevvän när jag slutat göra nytta (fast som sagt.. först måste jag börja att göra nytta).

Alltså, nu är jag helt "sne" på magen igen. På vänstersidan ser det ut som att jag är en ganska så normalbyggd människa medans på andra sidan är jag tjock som en gris. Barnmorskan sa att Korv har sin rumpa där.. Det kommer att bli svårt att få ut Korv om han/hon är så fet om arslet! Haha, suck! ..hela tiden är det full rulle kanelbulle. Jag vet inte vad det är som är så himla kul med att bara ramla runt i hundra år. Det är bra att Korv trivs men själv blir jag mest illamående. Nåja, det är snart över..

Packar & väntar på glädjande samtal.

Det är måndag och säkert mitt i lunchen för dom allra flesta.. Jag har ännu inte hört ett ljud från Uppsalahem (hon skulle ju ringa när allt var klart). Dock fick jag mail från hon på soc i fredags där hon bifogade mailkonversationen mellan Uppsalahem och dom på bostadsavdelningen på soc. Och i det mailet verkade allt än så länge vara som det skulle. Inga förhinder och det känns ju i alla fall bra. Hoppas dom hör av sig idag, skulle vara så underbart! Visserligen har jag blivit lovad det här både muntligt och skriftligt nu så jag kan inte se varför det skulle vara några problem och motgångar..

Igår fixade vi lite banankartonger från Ica så nu håller jag på och packar för fullt igen. Det är sjukt hur mycket skit man har ändå.. Fast jag ändå har kastat så himla mycket så finns det massa kvar. Fast det mesta ligger gömt i garderoberna och så.. Så vi får hoppas att det fortsätter vara "gömt".

Nej, som sagt så håller jag på och packar och om jag sitter här så kommer jag med största sannolikhet att fastna och så kommer jag inte att få något gjort..

En sista grej: jag hittade min mp3 nu när jag städade runt, JIPPIE!

Packar & väntar på glädjande samtal.

Det är måndag och säkert mitt i lunchen för dom allra flesta.. Jag har ännu inte hört ett ljud från Uppsalahem (hon skulle ju ringa när allt var klart). Dock fick jag mail från hon på soc i fredags där hon bifogade mailkonversationen mellan Uppsalahem och dom på bostadsavdelningen på soc. Och i det mailet verkade allt än så länge vara som det skulle. Inga förhinder och det känns ju i alla fall bra. Hoppas dom hör av sig idag, skulle vara så underbart! Visserligen har jag blivit lovad det här både muntligt och skriftligt nu så jag kan inte se varför det skulle vara några problem och motgångar..

Igår fixade vi lite banankartonger från Ica så nu håller jag på och packar för fullt igen. Det är sjukt hur mycket skit man har ändå.. Fast jag ändå har kastat så himla mycket så finns det massa kvar. Fast det mesta ligger gömt i garderoberna och så.. Så vi får hoppas att det fortsätter vara "gömt".

Nej, som sagt så håller jag på och packar och om jag sitter här så kommer jag med största sannolikhet att fastna och så kommer jag inte att få något gjort..

En sista grej: jag hittade min mp3 nu när jag städade runt, JIPPIE!

Postiva vibbar i solskenet.

Så har jag vart iväg på mitt lilla möte med hon på soc som skulle hjälpa mig med diverse papper hit och dit som skulle lämnas av till Uppsalahem. Vi gjorde beräkningar för föräldrapenning och bostadsbidrag och skrev ut dom beräkningarna. Sedan skrev vi ut papper på hur vida barnbidraget delas ut (till alla) och hur mycket det är på. Även underhållsstödet skrev vi ut papper på hur vida det gällde. Vi kopierade även mitt arbetsgivaravtal eftersom att dom krävde en kopia på det. Till sist gjorde vi en preliminär beräkning där det framkommer att jag enligt svensk lagstandard kommer att ha ett så kallat överskott i och med dessa "inkomster".

Vi mailade hon Åsa på Uppsalahem och sade att vi skulle komma in med papperna. Sedan traskade jag och hon på soc (som jag inte namnger, och ni förstår säkert varför..) över till Uppsalahem. Efter en liten stund av väntan var det våran tur att få hjälp i receptionen och vi fick då prata med Åsa som kom till oss i receptionen. Vi presenterade oss och lämnade över papperna till henne. Hon var jätteglad och trevlig och tackade och sa att det var dom papperna hon behövde. Sedan sa vi att det på beräkningen visar att jag inte är socialbidragstagande utan självförsörjande och att eftersom att dom inte villa ha socialbidragstagare i huset så behövde dom inte tänka på den delen eftersom att jag inte är det. Det tackade hon också för och sa att det var bra. Sedan undrade hon såklart hur vida det var med den privata borgensmannen och då sa jag att jag kollat närmare på det men att personen jag tänk på inte skulle godkännas och då frågade hon inget mer om det utan sa bara att då får det vara ett bostadssocialt kontrakt som gäller. Att det är en viss tid och att ärendet sedan omprövas och att jag sedan får skriva kontraktet direkt till mig eftersom att soc blir som en mellanhand vilket i princip betyder att jag hyr av dom i andra hand.

Jag vart näst intill lamslagen, var inte alls beredd på ett så trevligt bemötande! Så jag glömde helt bort det här med tidigare inflyttning men det hade inte hon på soc gjort utan hon passade på och fråga om det var okej med tidigare inflyttning (1 maj) eftersom att vi båda (hon som hyr den nu och jag) vill det. Det skulle inte vara några problem om lägenheten blir besiktigad innan sade hon och då sa jag att den vart det igår (tur att jag visste det!). Då sa Åsa bara att det skulle se till att fixas mellan dom på bososs och Uppsalahem så skulle det inte vara några problem. Hon sa även som avslut att hon skulle ringa mig när allt var klart.

Nu är det så pass att jag känner till hur det är med mig, en himal massa otur runt mig allt som oftast. Men, det är klart att jag känner mig lite lättad. Nu är det ju faktiskt så att hon har sagt att det ska vara lugnt! Så nu vill jag bara att helgen är över så att jag får höra ifrån dom på bososs och Uppsalahem så att jag kan komma dit och skriva papper!

Snälla snälla snälla, låt det här gå igenom nu! Hoppas Hoppas Hoppas att det tänker lösa sig nu! Jag vill verkligen verkligen verkligen att det ska vara fixat och klart. Så underbart det skulle vara, att få slappna av, tänka på annat och börja fokusera på något annat viktigt.. Nämligen att föda barn. Urs! :)

Peppa-mig-själv-bloggen.

Med en egen blogg kan du:

• uttrycka dina synpunkter och åsikter
• kommentera inlägg och händelser
• utbyta kunskap och erfarenheter
• skapa kontakter och bygga nätverk

Haha, känns inte som att min blogg är speciellt nåt av det där. (Denna information finns att hitta på startsidan när man kommer till w..blogg.se) Eller jo, det skulle väl vara att jag utbyter mina kunskaper och erfarenheter, hur pass dåliga och tråkiga dom än är! Eller jag ändrar mig.. jag kommenterar ju händelser, även om dessa är mina egna. Nåja, jag ska sluta filosofera om ingenting och återgå till vad jag egentligen hade att säga till mig själv.

Vad jag hade tänkt säga till mig själv var "för i helvete, ge inte upp, kämpa och låt dig inte köras över!". Fram med alla fakta på bordet, tänk i nya banor, ge inte upp! Och som mamma sa, man får gråta, man måste inte kunna ta allt. När det är jobbigt så visa det. Jag kan ju inte gå runt med stålansikte och låtsas som att ingenting tar på mig. Vilken annan normal gravid skulle stå pall för det här? Inte många, faktiskt!
Så, klockan är tio över nio (helt sjukt egentligen att jag går upp så tidigt jag som ändå inte har nåt annat att göra..), det är några timmar kvar tills jag ska träffa henne klockan ett. Bäst att se till att jag har alla papper så att inget blir knas! Jag hoppas och vill verkligen att det ska lösa sig, att vi når framsteg idag!

Bostadsärende med förvärkar.

Efter att ha skrivit ett A4 långt mail till hon på soc igår förmiddag och förklarat vad som hänt här senast mellan mig och Uppsalahem väntar jag med spänning på att hon skall höra av sig. Jag kunde i tisdags ringa någon på Jouren, men det blir ändå inte riktigt samma sak. Alltså, Uppslahem som är ett kommunalt bolag borde inte kunna tacka nej till ett bostadssocialt kontrakt. Det var vad mamman och mormor sa, och jag hör ju själv hur dumt det låter att dom gör det. Hur kan dom neka en person att bo i ett visst område undrar jag med? Bara för att dom hittat på att det är en ny princip för deras del, så jävla dumt. Står det inte skrivet någon stans kan man väl tycka att det inte kan gällande som grund i ett bostadsärende?!

I morse mådde jag inte som en prima ballerina. Hade ont i magen som bara den, det tryckte liksom på neråt och gjorde ont. Jag var helt spänd i hela magen och det kändes typ som att Korv skulle ramla ut vilken sekund som helst. Jag var på väg till föräldrargruppens första möte som skulle vara på Vårdcentralen klockan åtta i morse men jag kom inte dit. Vågde inte sätta igång och traska med risk för att jag skulle börja föda på gångbanan, mitt i snön på vägen dit. Varenda liten spark eller rörelse kändes som värsta stora monstret i magen som misshandlade mig innefrån. Fast nu när det börjat lägga sig och känns lugnt igen får Ozkar gärna komma hem och köra en färdknäpp så ungen kommer ut någon gång!

Dumma dumma allt och alla med bostadsgrejer hit och dit, varför måste det håla på och strula hela jävla tiden?

Papper på att det finns papper på en sak?!

I torsdags trodde jag att jag skulle gråta ögonen ur mig när jag fick brev från Uppsalahem som sa att dom ångrat sig och att jag inte längre får skriva kontrakt med dom. Jag vart ärg också och gick dit för att reda ut allt. Självklart strulade dom värre än värst men lovade att inte ge bort lägenheten till någon annan. Alltså, om dom gör det så får dom an trolla fram en annan lägenhet åt mig för dom har lovat mig en! Så det så!

Allt som har gått så bra innan och som varit tummen upp är nu som bortblåst. Nej, nu vill dom ha papper på att jag kommer att få föräldrapenning. På försäkringskassan när jag var där fattade hon som jobbade där ingenting.. Eftersom att alla som är Svenska medborgare får föräldrapenning, alla, utan undantag. Så är det enligt svensk lag. Det minsta jag kommer att kunna få är 180kronor om dagen, sju dagar i veckan. Det är alltså 5400kronor i månaden på ett ungefär, bara i föräldrapenning. Sådana papper lämnar inte försäkringskassan ut. Det är helt enkelt bara så, för alla. När jag försökte gå bakvägen och få havandeskapspenning eller vad det heter redan nu så gick inte det via jobbet för att jag är bara timanställd vid behov och har alltså inte bestämda tider. Jag måste alltså sjukskriva mig. Så det är mitt nästa mål.
En annan sak dom krävde på Uppsalahem var ett arbetsgivarintyg (där det helt framgick att jag är ett underbarn som kommer få fast anställning vart som helst när som helst jag vill). Arbetsgivarintyg ska jag få hemskickat, jag vet inte när det kommer, men det kommer i alla fall att komma. I slutet av veckan skulle jag gissa på..
Men det är inte nog där. Uppsalahem krävde också en oberoende borgenär som tjänade över 240tusen kronor om året. Jag är inte helt säker på om det var en borgenär eller alla dom där papperna. Åsa, en tjej på Uppsalhem skulle ringa mig efter att hon vart på lunch i torsdags. Det är fortfarande väldigt tyst från henne i min telefon. Undrar om hon kanske är en väldigt hungrig kvinna?!
På arbetsgivarintyget skulle det också framgå att jag hade jobbat. Sen att jag hade med mina kontrolluppgifter från skatteverket och mina lönespecifikationer plus mitt anställningsavtal det dög inte. Det skulle framstå från arbetsgivaren att jag verkligen hade jobbat. Men hallå, vem förutom min chef skulle ha skickat dom uppgifterna till skatteverket? Så himla jättedumt, verkligen!

Jag är så himla ledsen. När allt nu var klart, tummen upp för att skriva på papper, jag skulle få min lägenhet.. Ja, då går det såklart åt helvete! Är det inte det ena så är det det andra. Allt bara för att Uppsalahem bestämde sig för att dom inte ville ha fler socialbidragstagare i det huset. Sen att jag egentligen inte ens är socialbidragstagare, det har inget med saken att göra, det skiter dom i. Alltså, jag kommer ju när Korv kommer att vara självförsörjande utan att jobba. Föräldrapenning, barnbidrag, bostads bidrag och kanske underhåll.. Vilket som så kommer jag att få mer pengar än vad socialkontoret räknar som existensminimum. Så vad fan vill Uppsalahem? Dom vill veta att jag har en inkomst i sex månader framåt.. Tror dom att jag tänker sluta vara förälder om fyra månader eller? Herre gud, så jävla korkat!

En av dom som superstrulade på Uppsalahem som var lite mer ansvarig skulle höra av sig till hon som jag pratar med på Soc senast måndag. Så nu sitter jag bara här och väntar på att han ska hört av sig och insett att han inte kan ta tillbaka en muntligt kontrakt osv.. Ring då!

Mäta. väga, lyssna och sticka i fingret.

Vad sa Barnmorskan idag då? Är Korv helt onormal eller som alla andra "normala" bebisar?
Jo, till och börja med så var mitt blodtryck precis som det skulle. 120/70, runt där det legat hela tiden. Alltså inget spännande att berätta där. Korv har varit en duktig bebis i magen och vänt sig helt nedåt med huvudet nu, så i praktiken skulle det kunna komma ut en Korv när som helst, fast vi får ju förstås hoppas att det tar ett litet tag till. Den här veckan vek Korv dock av från sin kurva med en centimeter, från innan, fast det behöver inte vara något konstigt och jag tänker inte ens påbörja någon slags självterror genom att vara orolig. Skulle det ha varit exakt och perfekt skulle man ha kunnat tycka att barnmorskan skulle ha mätt 32 centimeter på min mage, men nu var det "bara" 31 centimeter. Helt okej med andra ord! Korvs hjärtljud och så då? Nej, det var inga konstigheter där heller, dom tre följande gångerna har det nu legat på 140. Även det bra. Det är helt enkelt en frisk Korv som ligger i magen. Sen tvingade hon upp mig på vågen och snäll som hon var såg hon förvånad ut över att den visade så mkt. När jag vägde in mig på Vårdcentralen i Gottsunda den 3e December vägde jag 55kg, idag vägde jag 68,7kg. Den snälla barnmorskan sa i alla fall underbara ord "Men det kan ju verkligen inte vara något annat än graviditeten för jag tycker inte att du ser ut att ha gått upp någonting förutom på magen" Tack! En annan elak jävel på Vårdcentralen stack mig med nål i fingret och klämde ut massvis (säkert flera milliliter!) blod. Efter att ha gjort om testet som visade samma varje gång kom hon överens med sig själv att jag har dåligt järn-värde och måste ändra på det. Så nu har jag lovat att köpa järntabletter så att Korv blir glad på mig i magen.

Just det, hon sa också att det var ovanligt med bebisar som rörde så pass mycket på sig som just Korv har gjort under hela tiden i magen, men att det bara var ett friskhetstecken som jag skulle vara glad över. Bra det, man skulle ju kunna tro att Korv har epileptiska anfall där inne emellanåt! Tyvärr (!) så sa hon också att bebisar oftast gärna har samma dygnsrytm första perioden utanför magen som dom har inne i magen. Ska man tro det kommer Korv aldrig att sova och och kommer att förvandlas till en zombie. Juppie, det ser jag fram emot. Hoppas Korv ändrar sina sovvanor och börjar blir lite tröttare nu framåt slutet!

Förlossningsskräck och nybakta muffins!

Idag var jag på Auroramottagningen. Inte så lite läskigt att gå dit alldeles själv, utan någon att hålla i handen som lugnar ner mig. Och tack vare att jag fick ett telefonsamtal igår som frågade om jag ville flytta in en månad tidigare så var jag ännu mer rädd för att gå dit idag. Det var inte samtalet som gjorde mig rädd, men tack vare det så började jag redan igår fokusera mer på själva förlossningen. Innan har jag haft flytten att tänka på istället och oroa mig för.. Men nu är förlossningen den största saken, känns det som.

Jo, igår kväll ringde personen som har lägenheten nu och undrade om jag inte kunde tänka mig att flytta in i början på maj istället. Hon ville väl helt enkelt bli av med sista hyran för att hon inte längre bodde där och jag vill ju såklart komma igång med flytten och ha den klar innan Korv kommer. Så hon skulle höra med Uppsalahem igen och försöka fixa det så att jag får skriva kontrakt redan från första maj istället för första juni. Helt underbart om det går vägen! Och antagligen gör det väl det..

Men tack vare att jag helt plötsligt inte behövde oroa mig för flytten och ifall jag kommer ligga i värkar då så kom min gamla förlossningsoro tillbaka. Jag har innan gömt den allt jag kunnat och förträngt den men hur kan jag göra det nu? Hela natten har jag legat och snurrat och inte kunnat sova av oro (och förkylning).
Jag vet inte riktigt exakt vad som gör mig mest rädd, men det är så många faktorer som man måste räkna med i en förlossning och jag kan bara tänka mig dom allra värsta.. Blä!

Väl hemma har jag framkallat ännu fler bilder via Fuji Direkt. 173 stycken bilder för att vara lite mer exakt. Så nu har jag framkallat hela 2007 som jag tagit med min kamera.. Fast förstås, det finns många hundra bilder kvar att framkalla, men det får bli senare. Väljer mest bilder med mycket färg eller som är fina på annat sätt, eller väldigt roliga. Och så förstås några extra bilder på min kärlek.
Efter jag var klar med att leka fotostudio började jag göra muffins. Tänkte baka lite tills imlorgon när vi ska ha spelkväll. Är alltid roligare att ha något att bjuda på. Plus att då kanske det känns lite som att jag gjort nåt i närheten av min födelsedag.. Har inte provsmakat dom än, så det ska jag göra nu! Kanske ta mig en nypa frisk luft på balkongen i värmen och solen med, underbara vårdag (och jag sitter inne!)