onsdag, februari 22, 2012

Jo men jag har..

Hej folket!
Nu undrar ni såklart vad som hänt sedan sist?
Jo men det ska jag berätta för er;

Jag har jobbat på mitt älskade BR. Det är åter igen dags att bygga om och finfixa. Så vi "ber om ursäkt för röran, men vi bygger om".
Jag har glidit omkring med mina genomblöta tygskor på väldigt hal is. Jag tänker helt enkelt inte sponsra vintern med att köpa vinterskor, jag vägrar!
Jag har spanat på den nya säsongen av Big Brother med underbart sällskap. Sällskapet höll på att kosta mig livet då jag blev skrämd nära döden, men det var fantastisk med sällskap!
Jag har ätit en ordentligt konstig lunch. Vilken restaurang har inte bestick liksom? Hälla i sig soppan direkt från en plastbunke? Hur knäppt som helst!
Jag har nästan köpt en bättre begagnad tv, och erbjudit att betala hemkörningen i natura.
Jag har firat min dotters bästa kompis som fyllde 4år igår.
Jag har firat min lillebror som även han fyllde år igår.
Och så har jag gjort det där vanliga. Lagat mat, diskat, duschat, nattat barn och haft mig.

Nåt ni undrar över? Bara att fråga på!

måndag, februari 20, 2012

Mat är mitt sällskap!

Det kanske kan uppfattas som lyxigt att alltid vara ensam på kvällarna. Wow, egentid?! Men det är inte riktig så lyxigt som det verkar i så fall..

Man kan ju inte gärna gå någonstans. Plutten ligger ju trots allt och sover. Och vem fan vill hänga här? Min tv är ju från 1900-talet!

Så vad gör jag? Roar mig med att äta. Glass. Godis. Smörgåsar. Mat. Och allt som jag kan komma åt bara!
Jag skulle seriöst behöva lite sällskap!

Lilla söta fågel..

Nåt som många inte vet är att jag är lite lätt rädd (läs hysteriskt rädd) för fåglar.
Gissa om jag höll på att dö tidigare när hela det här gänget dundrade upp från marken och slog ut med sina vingar - samtidigt!

Nä men skärper ni er inte så blir det fan inga mer brödbitar.. Okej?!

Mata mig.. Inte. Tack!

Mätt. Så himla mätt!
Jag är liksom sådär mätt så att jag är beredd att lova mig själv att aldrig mer äta mat (även fast jag vet att jag kommer börja äta igen om en timme).

Har vräkt i mig mängder med kakor, bullar och kaffe hela förmiddagen. Vi tog för visso en paus och promenerade runt hålan, matade änderna och frös ihjäl en stund innan vi började vräka i oss igen.

Middag på det och jag är utslagen. Sa jag förresten att jag gjort min allra första riktiga sås?! Från grunden. Utan fusk. Som en riktig kock! Ah men det är sant!

Var hälsad jordbor!
Mitt försök till sovmorgon föll platt som en pannkaka. (Mmm.. Pannkaka..) Haley som var speedy conzales till 23 igår var ändå uppe och förberedde inför att väcka tuppen.
Tur att barnprogrammen visas tidigt som satan, annars hade man ju som ansvarsfull förälder blivit illa tvungen att kliva upp på morgonen. Urs! ;)

Efter årets minsta portion yoghurt i h flingor ska vi hoppa i våra snyggoutfits för att sedan ta bussen & tåget till Skyttorp. The nummer one bondhåla in my freakin' heart!

Hörsdå hej!

söndag, februari 19, 2012

Sömn? Måste testa!

Sådärja. Fiskarna sover. Eller alltså, jag har aldrig sett dom sova, varpå jag inte är helt säker att dom ens gör det.. Men släckt är det i alla fall!
Barnet sover och hunden sover hon med. Bara jag kvar uppe och leker nattninja.
Det är väl ingen idé att hålla på och kriga mot John Blund. Lika bäst att följa deras exempel!

Puss & kyss på er!

Jag gillar min hunds inställning till vädret:
"Det regnar matte, jag tycker vi stannar inne och slappar istället".
Hon står på trappen och där står hon. Gå ut i regnet? Glöm det!

Det är DU, liksom..

Det är inte det att du är fin att titta på. Eller att dina läppar är så härligt mjuka, och att jag inte kan få nog av dina kyssar.
Det är inte heller det att dina åsikter underligt nog har för vana att alltid vara dom samma som mina. Eller att du skrattar åt samma saker som mig, på precis samma sätt som jag.
Det är inte heller det att tiden liksom försvinner med dig, att allt känns så lätt och naturligt timme efter timme.
Det är heller inte din doft, även om den får mig att slappna av på ett sätt jag inte kan beskriva som annat än att jag känner mig lycklig.
Det är inte ens det att jag inte kan sluta le, för jag kan inte sluta le när du är nära, fastän du sitter där och gör mig ledsen.
Det är inte det att det pirrar i magen när jag leker med mina fingertoppar i din stora handflata. Eller känslan när du är nära och håller om mig.

Det är inte det! Det är den där första gången jag såg dig. När jag liksom blev glad med hela själen innan du ens öppnade munnen.
Det är liksom det att jag blev kär i dig innan jag ens visste ditt namn. Att hela mitt jag liksom längtar efter dig precis hela tiden. Jag vill liksom att du ska vara en del av mig, det är det!

Jag kan inte hjälpa det. Men så är det faktiskt. Det är säkert skitlöjligt men det är på riktigt.

Det är vad det är!

lördag, februari 11, 2012

fredag, februari 03, 2012

Tacka vet jag appen!

Jag brukar vara ganska pigg på att använda uttrycket "Det var bättre förr" (som om det var jag som hittat på det..) men idag har jag bevisat för mig själv att det var det minsann INTE!

Och hur har jag då bevisat detta? Jo;
På väg hem från jobbet är det en kvinna som stoppar mig och frågar efter vägen till McDonalds. Jag, glad att hjälpa till, börjar vifta med hela kroppen samtidigt som jag högljutt gormar på om staket, skolor och annat viktigt kvinnan ska passera på vägen dit.
Dock, av någon konstig anledning, verkar hon inte förstå över huvud taget ens åt vilket håll hon bör gå. Det är då jag ser att hon har en iPhone i handen.

Jag: "Har du laddat ner McDonalds-appen?"
Hon: "Va? Finns det en sån?"
Jag: "Men visst serrö. Ladda ner den och klicka på "hitta närmaste McDonalds" och sen följer du bara kartan. Du är den där lilla pricken som rör sig. Bra va?!"
Hon: "Oj men Gud vad smart! Tack!"

Alltså, HUR gjorde man förr? Innan Apple kom på att det skulle finnas en app för precis varje tillfälle i livet? Gick man typ fel då? I femton minusgrader?

Nä, det var INTE bättre förr. Det är bättre nu, när appen kan göra jobbet åt mig!