I morse mådde jag inte som en prima ballerina. Hade ont i magen som bara den, det tryckte liksom på neråt och gjorde ont. Jag var helt spänd i hela magen och det kändes typ som att Korv skulle ramla ut vilken sekund som helst. Jag var på väg till föräldrargruppens första möte som skulle vara på Vårdcentralen klockan åtta i morse men jag kom inte dit. Vågde inte sätta igång och traska med risk för att jag skulle börja föda på gångbanan, mitt i snön på vägen dit. Varenda liten spark eller rörelse kändes som värsta stora monstret i magen som misshandlade mig innefrån. Fast nu när det börjat lägga sig och känns lugnt igen får Ozkar gärna komma hem och köra en färdknäpp så ungen kommer ut någon gång!
Dumma dumma allt och alla med bostadsgrejer hit och dit, varför måste det håla på och strula hela jävla tiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Åsikt? Låt höra: