Föda barn.

Hur ska jag kunna förklara för någon som inte förstår? Hur ska jag kunna sätta ord på min rädsla för att få någon att förstå att det här inte bara är någon fix-idé, utan att det verkligen är på riktigt! Det är inget jag bara säger. Jag tycker inte att det bara är lite obehagligt och att det går över med lite "terapi".

"Men har du inte sett det här programmet Sjukhuset på tv3?"

Nej, jag har inte sett på det. Jag vet vad det är men jag vill inte se det. Kan kan för övrigt inte för jag har inte trean. Att det borde hjälpa som lite terapi att se på sjukhuset kan kanske vara någon åsikt. Men jag har aldrig tyckt om blod, jag har aldrig klarat av smärta och nej, inte ens på tv är det okej.

"Du kollar väl på Barnmorske-programmet på svt, så känns det bättre"

Nej, jag tittar inte på det. Jag har sett några scener. Det slutar allt som oftast med att jag gråter, känner att jag ska tappa andan eller får panik. Jag vill inte se det. Jag tycker att det är sjukt jobbigt. Det finns inget som ger mig sån panik som tanken på att jag en dag kommer att bli tvungen att göra det jag är allra räddast för av allt, föda barn. Det är såklart inte lätt för någon annan att förstå hur det känns i mig, men det är inte bara någon liten sak som går över med att jag tittar på Sjukhuset eller Barnmorskorna. Att jag ser på det gör saken bara värre.

Jag vill leva, det är den enda anledningen till varför jag inte tagit livet av mig. Jag kan inte föreställa mig någonting som är värre än det här. Scener ur saw-filmerna är något jag hellre skulle utsätta mig för, om jag fick chansen att välja. Men det får jag inte och därför vet jag att jag måste gå igenom det här, men det betyder inte att jag vill.

Jag är så jävla less på alla som tycker att "Men kvinnor har ju fött barn i alla tider". Ja men det vet väl för fan jag med! Människor har brutit benen i alla tider med, det gör inte att det gör mindre ont för det. "Det gör ju ont så kort stund". Jaha, jag vill inte ha ont alls. Det finns inget någon kan säga som gör det bättre. "Du glömmer bort smärtan och det är värt det efteråt". Ja, jag fattar väl att det är värt det. Det finns inget jag hellre vill däremot än att träffa den lilla korven nu. Jag längtar verkligen! Jag tänker varje vaken sekund på hur mycket jag längtar efter att få vara mamma, lära Korv om livet och allt möjligt annat som har med föräldraskapet att göra. Men jag vill fortfarande inte föda barn. Om jag kunde låta bli, på vilket sätt som helst, så skulle jag göra det!

Så snälla, gör mig tjänsten och håll bara käften! Jag vill inte höra ord om att det är så lätt och allt jävla skit. Jag vill heller inte höra motsatsen att det ät jobbigt och gör ont. Jag vet om det, jag vill inte ha någon bekräftelse!