Alla föräldrar anser att deras barn är unika. Inte så konstigt, det finns ju faktiskt bara en av varje människa på jorden, så alla är ju trots allt unika i sig. Men det här med att vara unik gör sig speciellt påmint när det kommer till föräldrar.
Alla föräldrar anser att deras barn är lite bättre, lite sötare och säkert lite smartare än alla andra barn. Kort och gott, alla föräldrar är övertygade om att just deras barn är unikt! Och jag är inget undantag, jag är ju faktiskt förälder!
Så, då kommer vi till det jag tänkte berätta om: mitt underbarn Haley.
Hon har sedan en lång tid tillbaka stått upp själv. Rest sig mitt på golvet och dansat, viftat vilt med armarna och haft sig, tagit ett steg men sedan ramlat. Men nu börjar det äntligen hända saker! Igår efter jag kommit hem, dammsugit och torkat golven var vardagsrumsgolvet helt tomt. Inte ens mattan låg på golvet. Haley måste ha tyckt att det var ett utmärkt tillfälle att resa på sig och vandra iväg tvärs över golvet. Jag vart helt stum, bara satt där på golvet och gapade som ett fån. Hon gick! Tvärs över golvet, det måste vara 2,5 meter åtminstone!
Men sedan vart det sent och efter några busiga minuter under bordet i köket på nya mattan var det dags att hoppa i säng för alla under ett år. Så idag så busade vi på golvet i köket igen, och vad händer? Jo, hon reser på sig och går några steg bort i från mig, ramlar. Så reser hon på dig och går tillbaka. Och sådär höll vi på. Applåderade, sjöng sånger och berömde så att hon ville fortsätta gå. Nu är det inte länge kvar tills hon slutar krypa och springer omkring här hemma istället. Så himla gosigt!
Små barn som precis lärt sig gå är så gulliga! Går omkring och ser ut som fulla pingviner. MYS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Åsikt? Låt höra: