Jag har lite svårt med det här fenomenet allmänna toaletter - speciellt på kryssningar.
Toadörrar: ska man trycka eller rycka?
Spola: vart är knappen? NÅGON har gömt den, säkert bara för att skojas, men det är FAN INTE KUL!

..där även ost och kex ingår.
Men DU, mata mig gärna, ofta, länge och MYCKET!

Den lättaste raka vägen till mitt hjärta går via dessert-buffén..

En konversation från tidigare idag. Solen drabbar alla.. Utom mig!

Kidnappning! (av den bästa sorten)
Mamma lurade iväg mig på en dagtur, bara vi tjejer. Jag vet inte hur vi tänkte med Anders med dock. Men det finns väl säkert en kjol i taxfreen?!

Efter en lång dag med själv-kurerande i form av en bok i solen på balkongen samt en lättare tupplur bestämde jag mig för att äta middag med mina vänner; Bella, Linnea, Jessica & Lizette.
Liksom, mat ska jag ju ändå äta (anser att det är en del i tillfriskningen).
Så vi samlades vid ån och skvallrade loss på Alexander. SKITmysigt!

Tack för att ni ät så jävla fina, roliga, underbara och bra. Tack!

Jag ska bara.. Sa Alfons Åberg (eller fröken Rosén)..

Vid tolv-hugget vinkade jag av Ozkar och Haley som skulle på övernattnings-gojs hos Haleys farfar.
När vi stängt ytterdörren och pussats klart tänker jag "Hm, lite kaffe skulle vara gott".
Så jag går in i köket och plockar fram kaffe-burken. Den är nästan tom. Så jag tar fram ett paket kaffe ur skafferiet (vars innehåll är på väg emot mig) och fyller burken. Sen börjar jag flytta om lite i skafferiet. Då inser jag att det skulle behöva torkas, och omorganiseras. Sagt och gjort. När jag är klar liksom råkar jag fortsätta med flera skåp, spisen, luckor, golvet i köket, golvet i hallen och golvet i badrummet.
Det slutade hur som helst cirka två och en halv timme senare med att jag lyckades slita mig - och tog en kopp te istället. Mycket jobb för en kopp kaffe, som sedan inte ens blev kaffe :/

Det var faktiskt inte meningen att trampa på honom. Tänk dig liksom svart katt på en mörk matta i en mörk hall. Addera att kattfan är större än min mammas hundar - ihop!

Om du lovar att inte skvallra till matte eller husse så lovar jag att jag byter sand i skitlådan imorgon. Okej?

På facebook, min kära vän Malin (M) skriver "Vem skjutsar mig till storsjöyran" i sin status. Jag (S) bidrar såklart med vad jag kan:
(det gick UNGEFÄR såhär).

S: Du kan få låna min cykel.
M: Haka på då?
S: Inte på samma cykel väl?
M: Jo, vi kör!
S: (googlar avstånd mellan Uppsala och Östersund) Det är cirka 400km fågelvägen. Hinner jag skönhetssova?
M: Du får sova i cykelsadeln.

Nu trodde jag alltså att vi skulle sam-cykla ca 40 mil fågelvägen. Men jag har inte hört nåt på ett tag så jag antar att hon fick förjävla bråttom och liksom lämnade mig. Jävla helvete! Jag som såg fram emot astmaanfall, kramp i vaderna, sittsår i häcken och en trevlig cykeltur en sväng i Sverige :/

Vem fan tror jag att jag är? På fullaste allvar trodde jag att jag skulle kunna klämma i mig hela burken själv - i ett naffs!
Men tji fick jag! Skrapade bort översta lagret på ungefär en halv centimeter och sedan var jag proppmätt.

Tur var väl det. Benny och Jerka är ju inte direkt bästa snygg-figur-kombon.