"A little bit of Kela in my life.."

Har bokat fikadejt med Adam klockan 15.30. Klockan 15.27 ringer han upp. Jag, stressat "oj, jag är lite sen"
Adam "Ah, bra, jag med"
Jag "Jag är där om fem"
Adam "Jag är där om en kvart"
Jag (skrattar lite) "Sego, du får springa"
Adam "Va?"
Jag (försöker överrösta en buss) "SPRING"
Adam (låter chokad och lite bekymrad) "ojoj.."

Jag menade liks inte att skrika åt honom som en arg jympalärare i nian. Men nu lär han väl tro att jag är det :/ Kul, när vi inte setts på flera år. :P