Livet är bra knasigt ibland.
Jag vaknar upp alldeles ensam i min nästan 90kvm stora lägenhet. När jag halvnaken passerar en spegel i hallen stannar jag till och vrålglor på mig själv: jag ser skitsnygg ut! Håret är sådär salongsperfekt, lite vågit och luftigt. Mascaran sitter som på en prinsessa och jag är rosig om kinderna sen jag sov.
"How YOU dooin'?" liksom. Barnledig och morgonsnygg, men inte ett enda mansgos på flera mils avstånd, det är ju bra tragiskt!
Så jag får väl lägga bilden av mig själv i minnet och ha det som guideline för resten av livet. Och eftersom att jag inget sällskap har som kan vara här och beundra mig får jag väl återgå till att lösa mord i min bok.
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Åsikt? Låt höra: