Trådlös telefon, 199:-

Det blev inget av att mäta och väga på BVC. Anna-Lena som hon heter, distrikt sköterskan, var på möte och hade kanske bokat om våran tid, men glömt bort att berätta detta för oss. Eller nåt?! Hur som helst vart det inget av att mäta och väga våran lilla chokladbulle. Istället hoppade vi in i Ozkars racerbil och begav oss till Boländerna och el-butikerna. Det var nu äntligen dags för oss att skaffa en ny hemtelefon. Varje försök jag gör att fixa telefonen slutar alltid med en trasig telefon. Så jag ska kasta dom andra (eller ge dom till Haley, hon blir så glad då) och så är det den nya 200-kronors telefonen som gäller. Typiskt dumt att köpa en dyr värstingsak när man vet ganska så jättesäkert att Haley kommer att sitta och suga på den i ett hörn när man som minst anar att hon fått tag på den. Jag vet inte varför telefoner smakar så gott, men jag vet att jag är glad att jag har en ny igen. Äntligen ska jag börja bli lite social mot mina nära och kära, alltså slå en pling lite då och då och inte bara skylla på att jag inte har någon telefon.